Miljöcafé på tidsresa

5

13 maj, 2013 av Kalle

Trots vår tids tidsbrist tog sig miljöcafégruppen i Umeå ut på utflykt i söndags. Vårens femte programpunkt var ett besök på Nylidens ekogård, strax utanför Vännäs.

Hade den statistiske Medelsvensson följt med så hade han säkerligen tänkt att vi nu hade åkt bakåt i tiden. Vår tids maskiner och insatsvaror, dess tempo och trängsel, vardagens produktivitet och efterstävade ekonomiska lönsamhet, lyste med sin frånvaro i Nyliden.

hästar

[mamma och dotter häst kelar gärna på en ledig dag]

Vad som fanns, var tid. Det kan tyckas paradoxalt, eftersom gårdens brukare i stort sett inte använder våra moderna tidsbesparande energislag, metoder och teknologier. Familjen Vennberg gav oss tjugotal besökare en hel eftermiddag, en berättelse med känsla och kunskap, och en vandring bland nordsvenska brukshästar, fjällkor, höns och grisar, förbi öppna diken till glädje för smådjur och blomster, bort till naturbetesmark som tjänade lika väl till naturskön avkoppling för hårt schemalagda stadsbor.

Nyliden fika

[Gunvor och Fredrik Vennberg med barn.
Annika, Stig-Olof m.fl. lyssnar och fikar bakom fötterna]

Den moderna idén om framsteget, intimt förknippad med exploatering av naturen, var inte det vi fick se här. Ändå torde Nyliden kunna ge en skymt av framtiden. Vårt normalsamhälle, inklusive jordbruket och våra matvanor, bygger ju på att vi både överanvänder ekosystem och Jordens lagerresurser. Till råga på allt lever vi också på lån i en ränte- och tillväxtkarusell som kräver fortsatt växt för att inte kollapsa. Att då använda sig av växelbruk och hästar istället för kemikalier och olja, och att inte leva på lånade pengar, blir ett steg framåt.

Nyliden kor i skog

På gården vårdas även den biologiska mångfalden genom valet av växtsorter, djurraser och markanvändning. Till detta kan läggas den fenomenala vård av kunskap som denna ”otidsenliga” drift innebär. Medan de flesta av oss skulle stå handfallna om (när?) det extremt komplexa och energikrävande samhället runt om kring oss skulle börja krackelera har en försvinnande liten andel av befolkningen kunskaper som har att göra med överlevnad i balans med naturen. Här har inte bara Vennbergs och Nyliden en viktig roll som ’mänsklig genbank’. Det har även föreningen Kärngårdar som de tillhör (ett litet äldre reportage i Folkbladet).

————————

Vi människor gick in för att titta i kornas hus. Då kom alla korna in och tittade på oss.

fjällkor

Fred rådde mellan arterna.

image003

Ännu mer fred och försoning.

bild

Här ska man gå för att komma till naturfikamarkerna.

vandring

Konstigare än så här är inte ett öppet dike. Ungefär som det du ser vid en vägren, men du slipper bilarna.

dike

Gunvor vet vad hon pratar om – och nu var vi några fler som fick veta.

image005

Annonser

5 tankar om “Miljöcafé på tidsresa

  1. Carl Brundin skriver:

    Hushållningssällskapet är ju också en skattkista förutom föreningen Kärngårdar, fast den rymmer inte bara ‘gårdsmedlemmar’..

    Deltog även jag vid besöket,.. mycket inspirerande sätt att leva, tankar om materialism och speciellt oberoendet av stora inkomster vilket annars är som ett slaveri om man tänker efter!

    • Kalle skriver:

      Det stämmer säkert, och det gav Lena Åkerlind exempel på under vårens sista miljöcafé i går. Det var f.ö. en väldigt inspirerande berättelse om vad man kan göra i praktiken för att förändra sitt lokalsamhälle. Vad gäller Hushållningssällskapet (som jag vet pinsamt lite om) har det dock varit i blåsväder också. I Norrbotten hade man kommit överens med ett bioteknikföretag om GMO-odling, vilket ju inte riktigt är samma sak som Lenas exempel på förvaltning av biologiskt material. Kritik från medlemmarna (tack!) gjorde att ledningen backade ut ur avtalet, men i en intervju i P4 Norrbotten (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=3731327) uttryckte VD:n för sällskapet en vilja att återuppta odlingen när medlemmarna hade förstått saken bättre. När han uttryckte saken på detta vis ”Vi kan inte stoppa utvecklingen och då är det bättre att försöka vara med och forma den” tänker jag bl.a. på den svenska hållningen i Arktiska rådet (avlyssnat på radion idag). De andra vill ju exploatera Arktis, så vi kan ju inte hålla på och störa med att påstå att det är fel.

      • Carl Brundin skriver:

        Har också lite kunskaper om Hushållningssällskapet idag! Men för 100 år sedan och framåt har de varit drivande som organisation i fortbildning om hur Norrland skulle kunna odlas upp. Vid sekelskiftet stod malmindustrin och jordbruket på var sin sida och kämpade för sin vision om hur Norrland skulle koloniseras/tämjas. Staten bidrog under större delen av 1900-talet också för att dika ut/avvattna vilket annars mycket troligt lämnat Norrland åt myrmarkernas och till stor del samernas ägo. Men även insjöars och Östersjöns övergödning hade då kunnat undvikas.

        Hushållningssällskapet upprättade experimentgårdar för odling och bröt dessutom torv och byggde upp kunskaper även på det området. De har alltså skrivit mycket böcker och har bidragit med mycket kunskaper inom naturbruk genom tiderna. Men deras intresse vad jag förstår är inte hur naturen bevaras utan hur den bäst nyttjas.

        Tyvärr finns hela tiden de som inte kan förstå sig på helheten, som endast ser själviskt på naturen som om den vore en ägodel (inte så konstigt idag men helt felaktigt synsätt) där ekosystemet helst får hålla till på någons annans mark.

  2. Gunvor Vennberg skriver:

    Tack, det var mycket trevligt att ha er här! Jag länkar till inlägget på min blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Miljöcaféer

Tillsammans med vännerna Annika, Linus, Anders, Anna, Johanna, Inga, Carl, Robert, Sujy och Susanne - men inte alla samtidigt - arrangerade jag miljöcaféer i Umeå en kväll i månaden 2012 - 2016. Precis som den stora vida världen är Miljöcafévärlden nu mer oviss.

Onsdag 15/3 2017 händer dock detta:
Jordens Sista dygn - Ett öppet samtal efter Profilteaterns föreställning. Föreställningen (på Umestan, Profilteaterns lokal) börjar 19 och samtalet ca 21.

Vad krävs för en realistisk ekonomi?

Systematisk genomgång av ekonomins hållbarhetsproblem och förändringsbehov

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

En annan bok